din lukt sitter kvar i mina lakan
och jag hittar fortfarande dina hårstrån
på min kudde, mina kläder och mitt golv
jag har inte sovit på två veckor
men tröttheten har nästan gått över
jag är mer tom på känslor
fast på kvällarna när jag inte kan sova
trots att min kropp är så utmattad
att jag nästan vill sluta existera
ser jag människor i mitt rum
mörka skuggor och bleka ansikten
någon viskar mitt namn i örat
och jag tänker för mej själv
att jag kanske börjar förlora förståndet
eller iallafall det lilla jag hade kvar
kanske har du inte ens varit här
kanske finns du inte ens