så fort du tystnar
eller slutar smeka mitt hår
tar tomheten över och jag
vickar på foten som alltid;
en slags stillsam panik
och jag lindar mina ben runt dina
blåser dej i nacken
smakar din parfym på halsen
vad som helst för att
fylla mej själv med intryck
det är som att du inte förstår
hur det ekar inuti mej
men så har jag ju aldrig berättat
det faktum att jag inte ens kan minnas min barndom
eller hur jag blundar framför spegeln
för att slippa se
vem jag inte är