Dina händer på min kropp.
Dina läppar mot mina.
Din tunga möter min.
Tunga andetag och starka känslor.

Du vet hur jag känner.
Jag vet hur du känner.
Men just nu virvlar tankarna omkring.
Känslorna blandas.

Vet du själv vad du känner just nu?
Jag vet inte vad jag känner.
Men jag tror att du känner mer än vad du sagt.
Jag vet att jag gör de.

Jag vet vad som hindrar dig och mig från att bli vi.
Men jag förstår inte varför.
Jag vet att det inte går, att du och jag inte kan bli vi.
Men jag önskar så innerligt att det skulle kunna bli vi.

Allt är i kaos.
Jag ser, känner och hör.
Hjärtat dunkar så hårt i mitt bröst.
Känns de så för dig också?

Huvudet vet sanningen men tvekar.
Hjärtat struntar i sanningen och fortsätter hoppas.
Magen är bara fylld av fjärilar som fladdrar omkring.
Och resten av kroppen är bara kvar i nuet.

Jag vill inte tänka.
Vill inte veta vad som kommer hända sen.
När stunden är över.
Allt kommer att ta slut.

Att ge sig in i de var ingen bra idé.
Hjärnan hade rätt igen.
Men de är inget att ångra.
För hjärtat kändes de rätt.

Att tänka på de om och om igen gör ibland ont.
Men jag vill inte ändra de känslorna.
Jag vet att de inte är besvarade, även om jag fortfarande önskar.
Men det är trots allt en del av att var kär.