Jag kunde inte ens kämpa för det jag älskar mest av allt,
det enda jag någonsin brytt mig om.
Bara tiga ta emot, när du gav mig min ensamhet.
Förlora allt genom apatin. Ja jag är född förlorare.
För jag är Stockholms största nolla och jag förtjänar ingenting.
Inte ditt svek och förakt, inte din kärlek.
Inte självömkan - min sorg, inte ditt ansikte.
Inte din röst. Inte någon människas tröst.
Inte din hand. Inte mitt liv.
Det sväller i munnen och vrider sig i magen.
Dina ord smakar beskt; jag bara sväljer ditt gift.
Du skjuter rakt igenom mig; perforerar min sjuka kropp.
Slår hål på tomheten. Slår ihjäl mig inifrån.

Jag vet inte vad som är värst. Att känna allting eller att känna ingenting.