vi är ensammare än vi tror.
precis så kall
som den här
oktoberkvällen
är verkliga livet
och så blåsigt.

den kroppstempererade tiden
är bara till låns
ropen i natten
är framför allt
våra egna vrål

jag är ensammare utan dig
men inte så ensam
som jag var då
när du inte förstod