Du slutade skada digsjälv
Men demonerna släppte inte taget om strupen
Du återfick aldrig förmågan att andas
För deras tänder hade blivit dina naglar
Och deras mörka sinnen hade blivit ett med ditt
Du klarade inte av att streta emot
Att hålla ögonen fästa vid ytan
Du lät dom klä av dig naken
Ta all din värdighet och slå dig på käften
För att du någonsin haft skam nog att låta dig hoppas
Och du lät dom klä dig i deras skugglösa kroppar
Du klädde dig i känslokyla och hopplöshet
Men folk såg på dig gav dig en klapp på axeln å sa
Att fy fan va du e bra
För du skadade dig ju inte mer