natten
ett utbrett täcke fyllt med dun


med drömdun
skålar
tystskålar
seglandes mjuka




innan natten kom lämnade dagen blombladen
ängens strån in i skymningens vida mantel


trädde stegens pärlor
smultron doftande
ögonsmultron upp på trådar givna
av hon som spinner
i oktaver


träden lyfter blickarna
möter hennes mildhets stämma


alltmer sänker sig lågan in i vilovakande stillhet
varvid hennes ansikte skönjes

varvid hennes slöjor skimrar silvrande




snudda vid
ana konturer av
tycks vara mera spännande än klarhet





de är
samlade

runt lågan


de gångna
de komna



runt lågorna de här var ande
tänt


så läser de varandras
ögon i lågor




sträckt
är lärften
i regnmakarens händer



tårar samlas i floder


tvätterskor
tvagar stenar



fria ur sorger släppta
av tungstövlars
klisternät



stenar andas fria
i ädelstensljus




gråten nalkas
ur ett svidande sår



svedda drömmar

skor med släppta sulor




gråten nalkas
allt närmre



stigar bär ett blödande hjärta

tjärnen väver silvernät





tjärnen viskar


mina djup
är ej till dig att instiga

natten är en utbredd mantel



sorgen vaggar
dig i nätet vi vävde
av silvertråd av silverblad


låt mina djup tala till dig


se
de stiger
in

in



så har det alltid varit


mina djup
bär ej vilja till att välja dig

näckros i min hand