Jag befinner mig där öar mötas
hos materiella konflikter där världar stötas
Vägarna som bärs upp av mäktiga pelare
utgör också klassamhällets geografiska vattendelare

Öarna medieras av samförståndets tjocka betong.
ur Stockholms avlånga pyramider sjunger socialdemokratiskt slavarbete sin bittra sång.
Jag tänker på "de mördades fria republik" och
ser ännu en motorvägsled som fylls av trafik.

Ni lät oss växa upp i betong och blir förvånade när vi kastar stenar.
När vi istället pratar med er om vår betong låtsas ni att ni ej förstår vad vi menar.
Med spärrlinjer, reva och hyrsnutar har ni lärt oss att se på varandra som ordningsproblem.
Om vi bråkar med varandra blir det enklare för er att upprätthålla ert system.

Så vi tar ännu en t-bana över ännu en bro till ännu en värld och
tänker på att när allt detta byggdes var arbetsplatsern en konflikthärd.
Nu har klasskriget flyttat in i DN-skrapan.
Vi som inte är bjudna gör vårt bästa från gatan.

Så fuck deras media och parlament, vi vill ha riktig demokrati.
Allt åt alla, nu bygger vi vår utopi.
Så knyt din näva, ta till ton, höj din röst.
Gör att staden blir vår eller ta hit en europeisk höst.