vart är min trygghet vart är mitt hem
där jag slipper undra över
var,hur, när eller vem
där jag kan springa ut och in
till kvart i fem
och inte känsligt bortrövas igen
att slippa repetera mitt lovord blir sen
där jag ifred kan bruka mina droger
sen läsa ogenerat mina kataloger
slippa be om ursäkt för varenda
rörelse och ord
sitta i obalans och vimmel
vid mitt skrivbord
skriva fina texter om självmord
inte känna sig som jord speglar sig mot guld
inte vakna av ångest från skuld
jag avskyr när du gråter
förstår inte hur jag tillåter
att du mig hela tiden förlåter
det skär och det låter
så tårar flöda många
när det står en skylt välkommen åter
där alla sig själva nedlåter
jag känner jag måste fly
från denna tragiska verklighet
jag spottar och jag hånar
uttrycket frihet
när det bara finns grymhet
dom säger det är bara trötthet
när deras tysthet är en manifestation
för deras svaghet
när deras kärlek och snällhet
egentligen bara är besatthet
när min brottslighet inte är en farlighet
utan en hemlighet för min hjälplöshet
"så patetisk" kan du va lite diskret
förlåt jag försökte bara finna trygghet
"tyst sluta prata om sanningen"
antingen dum i huvudet eller
rena forskningen
du läser tidningen
ljuger och tror att du kan utöva
den tunga handlingen
men vägrar förstå förklaringen
" du måste in på behandlingshem"
där bortgången är rena rymdforskningen
kanske var det lite sanning i det hela
får svårt att utspela att hantera hur jag finfördela
detaljer allt mera
det var då livet eskalera
började överdosera
inte halvera som planerat
försökte gestikulera
men mina händer bara vibrera
ingen vill bli förstående till det pågående
jag blev stående fick panik
kunde inte sluta cirkulera
deras snabba ord dom ville imponera
försöka få mig att bli fascinerad
men jag blev fan irriterad
dom säger vi garanterar
men dom bara havererar
dom egentligen bara ställer sig frågor
utan svar
dom på allvar ger exemplar
skryter om sina självförsvar
min ilska började bli okontrollerbar
dina gärningar och handlingar helt oklar
fullständigt oanvändbar och egentligen
sårbar
helt ofattbart du medvetandes skar sen
bara bedrar
och inte nåt väsentligt du bidrar
bara antar att livet ditt
är rätt, nej inte alls njutbart
jag försökte lära dig det ofattbara
lära dig bli osårbar
men hela tiden i försvar
"du är en stjärnklar trollkarl"
det där var inte hållbart
jag vet du försökte mig utnyttja
jag vill så gärna uttrycka
jag är en stor samhällsnytta
men ingen vill ju nyttja
mina rättsliga ord
missförstådd dom mig ville förflytta
dom ville spela utbytta
roller
ni mig anhåller
med era patetiska så kallade kontroller
om jag är frisk normalt fungerande individ
jag som på heltid kämpar med sinnesfrid
min kärlek som består alltid
varje moment försöker hitta frid
inte helt perfekt
för jag älskade att unna mig
jag ofint kallar det speed
jag är hemskt paranoid
på min så kallade fritid
det bara fanns rädsla
för skuggan bredvid
psykologi? för mig en sjuk hybrid
helt immun mot cyanid
oense med koldioxid
så mycket nu visar mig
vara invalid
när ni inte förstår min filosofi
jag blir aggressiv det bara bränner i
din felaktiga fantasi
det handlar inte om kemi
utan om mångsidig magi
"jag tycker du borde försöka bli drogfri"
tror jag felar men jag är ett geni
sluta säg att jag lider av schizofreni
jag började med min terapi
faktiskt alkoholfri frihets hysteri!
men allt var bara idioti
"vad lider du av inuti?"
kanske rena självplågeri
äckligt bra skådespeleri
jag bedrev den bästa
överlevnadsstrategin
jag led av masshysteri för dom
trodde sig höra på mytologi inuti
min filosofi
lite mycket narkomani
kass ekonomi
skrattade åt problemfri
rena parodin på din svåra fobi
ett slakteri i mitt minne
det fick bli poesi