Genom lianernas starka strängar

Svingar hon sig mellan trädens gråtande koda

Tiden går vidare utan att jag känner av leendets kramande liv

Tomheten har moderniserat sin stil

Utan solens kittlande önskan om blommande dagar

Vore vilsenheten dominant

Det enda han ser genom glaset är gårdagen

Det mullrar och kurrar i magen

Halsen svider och hjärnan lider

Utan känsel kvider hjärtat sig ut och in

Frågor blir svar och punkter blir utropade tecken

Hon den lilla knyter in sig i säcken

Inga skålar har tömts så ofta som när grått suddats ut till ingenting

Varför orkar jag förneka det jag ser?

Till mormor hon ber

Av sig själv han ger

Tappa inte greppet om det tunna runda

Håll fast

Knip

Höfterna söker liv

Leta efter den eldflammande pil

Leta på varje millimeter alla hundratals mil

Hitta nu det du önskar att du sökte