En farsdag fylld av fäder som försvann;
som flydde, lämnades, svek eller dog.
Så många sätt att sakna lämnar nog
en vilsenhet och misstro mot varann.

Ett hål som föder frågan: Vem var han
som inte hade tid, som döden tog?
Hur lät hans skratt, jag undrar hur han log?
Hur vet jag om min minnesbild är sann?

Vem var min far, vem är jag för min son?
Blir jag hans ledljus, eller hans demon?
Vi lever dock ur eget perspektiv:

Jag är min egen son, jag är min far.
För varje val jag gör, vart steg jag tar
så har jag ansvar för mitt eget liv.