Grät till bilens ljud. Det lovade bort, något finns men inte här.

Vi sörjer höst och vinter, nariga fingrar söker skydd. Men allt är kvar,
det förblir. Trots försöken. Trots löftena.

En dag ska jag resa mig. Gripa tag i det jag når och har kvar. Kraften finns i drömmen, den om imorgon, inte då eller om.

Vi sargade soldater i novemberregnet. Överlevarna utan fana. Vardagens bemästrare, flyktens riddare. I Tundrans land är tåren ett vårtecken, den stumma fonden cementerar.

De ler mot oss med sina klokheter som kompass. Kärnisen växer.