Hästarna är magra och vi rider utan hjälm. Pyramiderna står där, slitna, men stolta. Jag låter vinden smeka mina kinder, min slöja blåser nästan av, någon piskar hästarna, det går snabbare, snabbare. Hästarna följer snabbt vägen. De stannar vid ett skjul, det är smutsigt och en ung man med cigg i mungipan ler, hjälper mig ner från hästen. Jag fantiserar om örter och vill plantera daggkåpor mitt i öknen, ge hästarna rent vatten. Jag går sakta mot taxiföraren, vänder mig om och tittar på hästarna, fäller tårar, det enda fuktiga som finns här.

~

Jag sitter i baksätet, låter fönstret vara helt nere, njuter av värmen mot mitt ansikte. Förarens ögon visar sig hela tiden i backspegeln. Inget farligt, bara vänliga sammetsögon. Han frågar mig om jag är törstig, om jag vill ha något att äta. Jag tackar ja. Han stannar bilen vid ett stånd, köper mig vatten och banan.
"Dont be sad", säger han med ett allvarligt ansikte och överlämnar generöst det han köpt som en gåva.

~

Jag älskar myllret av människor, bilar, avgaser, lösa hundar och skrikande katter på nätterna. Det är något gudomligt på gatorna, något man inte kan ta på, förutom sanden från öknen som bygger bo på varje balkong. Jag städar bort sanden varje morgon, efter bönen i gryningen. Jag har ett helt rum för mig själv, en säng, en garderob, en lampa. Två fönster är övertäckta, men det händer att jag glimtar ut. Ser på baksidan hur människor bakar bröd, hänger tvätt. Genom fönstren kan jag se ungdomar studera, kväll efter kväll.

~

Jag vaknar av böneutrop och försäljaren som ropar ut att han säljer frukt. Jag går ljudlöst ut till badrummet. Tvättar av mig, klär mig och täcker hår och låser upp det tjocka låset. Jag älskar att vandra här i gryningen. Känner endast trygghet runt olika små butiker och barn som leker på gatorna. Jag förstår att min tid skulle varit här, i min barndom och i min ungdom. Måhända fattigt och utan det nödvändigaste materiella ting, men luften här ger min själ den näring jag behöver. Språket, atmosfären, maten, kryddorna och alla dessa dofter av kärlek, ödmjukhet och Guds närvaro, det var här jag skulle varit...