Historien om livet saknar väggar
Viskar lögner
Skriker sanningens ord i vokaler
konsonanter med trubbiga kanter

Sagan om det förflutna 
Dröms i verklighet
I cirklar och symboler
skapas meningar utan slut

Berättelsen om nuet
Förverkligar förvirring
Varaktig dåtid snurrar runt venus
skapar maskulint och feminint

Fint

Vackert

Genuint

Fantasin om framtiden
Skrämmer bort
Verkligheten sörjer sorg
atomer skapar förtvivlan

Kärlekens strapserande steg rymmer färger 
Skymmer vintergator

Svag
Idag

Barkens blödande yta vill inte längre önska. Vill se vad det är som saknas bakom alléns böljande löv. Förstör det inuti, blundar fel, kommer inte rätt. Ser rött, blått och ingenting annat än skepnader av det som en gång varit jag. Smultronblad var det jag var innan blekhetens ljus spred sig över ögats regnbågshinna. Iris har slocknat, allt vitt har blivit blått. Vackert och underförstått förstördes jag. Sprack, SPrÄCKTES och upptäcktes, när hon bara ville försvinna, sluta vinna, börja att surfa på din näthinna.

Sortera i oordning
Tro på rättelse
I fel form
Känna sig liten men enorm i en evighets storm

Intelligensen skrattar
förevigt
Du ser bara bortom, inte in
In i det som gjorde tomheten till din

Sluta nu!
Försvinn!
Vinn!

Evighetens blod dränker orakel
Spektakel och magi
Föräderi
Stanna - smek min panna - anamma - inget och allt är ändå detsamma

Vill inget mer
Fyll mig
med annat än frågor
Utan svar

Försvinn du är fortfarande kvar
Ångesten är patetisk
Inte du
I alla fall inte just precis nu

Öka mitt inre
Sänk topparna
Spärra porten till dalarna
Stick en kniv i vårt mittparti och sucka

Du får andas och jag får lossas som jag lever
Är det Ok?

Ond eller God?
Iskall eller het?

Du vet
runt livet vi skapade växte en magnet
Jag vet
Jorden snurrar lika fort som den står stilla

Vill aldrig något illa
Alla slutstationer är översvämmade
Jag drunknar
I allt

Månringar kringlar på marken - lämnar spår 
Såren läker aldrig
Slickar dem rent -
för att bygga konst..

Kastar nu ekot ner i graven
Packar egots väska 
Lämnar staven
Simmar sakta ut i världshaven

Vart ska jag ta vägen
Vill inte mer
vill inte se och höra 
bara veta
Vill sluta känna att jag letar

Domen ta mig med och kväv mig tillräckligt för att jag ska kunne le
igen eller ingen 
Explodera
Tomhet och abstraktion förevigar allt och ingenting

Kommer jag alltid att plågas av att vara din och du min?