Jag tänker på hennes grönskande sommarögon
i droginducerat tidsstillestånd
Vi inhalerar hela världen
i ett
enda
Andetag
och Andas ut
Människan sista dagar
som skingras av atomvindarna
i den marijuanamjuka
solnedgången,
En sista vacker snedtändning
på gatorna av förtvivlan
och skräck
Ensamma på desperationens trottoarkant viskar hon
"förlös mig från förnuftet, snälla"
och vi väntar så tillsammans
under missilbeklädd himmel
på den angenäma evigheten.