droppar xanax i morgonstrupen
och följer storögt pusslets mönster
mot min ytterdörr



stegen leder mot den tysta nattens
viskningar



folkmassan äter vårt innehåll och
jag ser hur du förtvivlat döljer
din ensamhet bland vänner



min hand fattar din arm och
våra tidigare sommartårar var
allt som fanns kvar att grunda
misstro på




utstött från min egna moraliska
ursprungsplats tillsammans med
min käraste vän men även kärstare
åklagare


döljer jag bevisen bakom mina misstag

suddar ut min spegelbild