jag drunknar i tankar
hinner inte ens slå numret
själen sipprar liksom ur väggarna, ur fönstren
nerför balkongen
ner på grannens balkong, ner i askfaten
vad letar jag efter?
i gruset
kanske det som fabror en gång sökte förgäves

genom hus och väggar går jag
genom sten, förbi taggtråden och
nerpå parkens kopparstatyer
utför fasaden trängs allt
i rabatten
utför går dem, tankarna
huserar i huvudet som påtvungna
inneboende
de vägrar tystna, vägrar vädras
släpp lös mig hjärna

snälla låt mig låsas upp