Jag fyller år på tisdag.

Om jag kommer till tisdagen,
vill säga.

Då har jag uppenbarligen
överlevt i 50 år på den här idiotplaneten.

Står och fepplar med högtryckstvätten
i källaren,
och blir lite småförbannad
över att min son hade haft sönder den,
och får höra av min dotter,

att en 16 årig tjej
som hon vet vem det var,
tog livet av sig!

Det låg blommor under spårvagnsviadukten,
vid en graffitti som hon hade varit med och gjort.

Genast kändes mitt söndriga handtag,
på högtryckstvätten,
inte så väsentligt längre.

Mitt i allt detta är jag dödsförkyld,
och kan knappt tala.

Och ön dit jag och min fru skall åka till nästa vecka,
har tydligen klarat sig från ebolan.

De har stängt gränserna.

Men,
nu hade grannön haft ett vulkanutbrott!

De evakuerar människor.

Och resebolaget gav oss gratis extravikt,
för att vi har med oss saker till barnhemmet på ön.

Och igår var vi på korttidsboendet,
och lämnade av rullatorn m.m.
hos min frus Mamma som hamnat där.

Endast 37 kg och ton av ångest och tårar,
inför ålderdomen och ensamheten,
och troligtvis inför döden.

Och hon var sugen på en lussekatt.

Vem kan evakuera svärmor?

Vem kan evakuera någon från ångesten,
inför död och ensamhet.

Gud lade då,
tydligen in sitt veto.

Och ville berätta för mig,
att jag inte är odödlig.

Finns bara ett litet ynka problem.

Jag tror inte på Gud.

Jag kan inte tro på en Gud,
som misshandlar människor.