I den natten
när vattnet sov
böjde månen
trädens ryggar

fick skogen
att buga
vid ljusets
klänningsfåll

viskade om då
om ögonblick
i hennes
mörka salar

om himmel
och om jord
om att allt
läggs till rätta

när ugglorna tystnar
när slöjorna faller
när hon är nu
vid fliken av sjön