Under mörkblått valv bakom vintertäcke
kurar grön liten grodd utan spira och äpple
en drottning likväl som av vår vill bli kysst
snöflingor singlar uppå ligger tyst

När vårvindar viskar gomorr lilla vän
sträck på dig nu, din törst släckes sen
förankra din rot låt stjälken få sväva
blicka sen ut över sippor och näva

Och kronan på verket är klargula blad
som solen du lyser gör var mänska glad
du bjuder på frön till bevingade små
samt till filen där jag lägger dem uppå

Nu visslar jag glatt som fågeln på gren
fast längtar visst något till sommarens scen
även om snön litet singlat idag
minns jag sommar med lust och välbehag