Som ett jätte andetag
när tåget åker under marken
där finns ingen kanal för ett tag.
Täckning kan man vara utan
tills när man ingen har.
Hjärnan går högfrekvent när luften är slut.
I ett vakuum är världen vag.
Sömnlös på ett tåg
ute är det natt o svart
längtar till i morgondag.
Längtar bort min resa.
Slösar bort en vinterdag.

Kvinnor värdens nya män
o vilsna män delar på kupén
utan att dela något mer.
Tittar lite på sin Facebook
försöker att hitta vänner.
Men i tunneln
under marken
genom bergen.
Där klipps alla kanaler av.
En tyst panik tar över när intet bränner.
Vi ser varan med sorgsna blickar.
Missar vi kanske nått av värde på en blogg.
Vi lever våra liv i vakuum tar ett jätte andetag
men när luften tar slut så kvävs vårars ande för ett tag.
Dramatik när ytan spricker av ett skrik.
Täckning är tillbaks på våras apparat.
Snart så glömmer vi mörka natten som var.
Vi tar ett jätte andetag.