Husväggen värmer. Där vid är jag trygg.  Ryggen är säker och sikten är fri. Här vill jag vara för alltid, känna vattendroppar väcka mitt inre, se skor vid mina ögon. Tigga mat  för dagen, leta kärlek för husrum, få enkronor till mensskydd. Vintern är alltid det värsta,kylan tränger genom kartongerna, jag vaknar för det mesta kall under bron, men ibland vaknar jag i någons säng. Jag är smutsig, så jag blir inte dyr, männens händer river min hud och deras skäggväxt gör så att mina läppar blöder. Ibland får jag låna en dusch, men det är inte alltid så bra. Jag har vaknat på morgonen med håret fastfruset på marken, kanske jag borde klippa mig, men mitt långa hår, det är det enda kvinnliga jag har kvar, allt annat har trasats sönder, ruttnat och förmultnat. Det är ingen som tror att kostymklädda män frågar mig om jag vill åka med. Det är skönt att sitta i passagerarsätet, de sätter på värmen för att tina mig, få mig upphetsad så att jag ger dem det de vill ha och jag ger, ja nästan alltid. Jag måste ju överleva, varför?, det har jag inte listat ut än. Jag vet att jag nyss fyllde 18, men några av männen har jag träffat i några år nu. De säger att jag börjar se för gammal ut, min porslinshy har blivit grå, mina ögon har sjunkit in och de mörka skuggorna under ögonen går inte längre att sova bort. Det händer att jag vaknar upp i okända rum, ser olika män dra upp gylfen, öppna dörren och försvinna. Då vill jag dölja min kropp, återgå till medvetslösheten, känna dimman och bara försvinna och låta dem göra vad de vill. Jag blöder ofta, men det är ok. Så länge jag inte ser eller känner, så länge jag har tak ibland och så länge jag kan få cornflakes med mjölk, så länge måste jag stå ut. För mitt värde som människa har fått ett slut, blott 18 år. Livet har knappt börjat för en del, men jag har levt i en evighet. På nätterna drömmer jag om änglar som hämtar mig. Då är jag vacker, har silkeslen hy, nyfikna ögon och skratten är alltid nära. Tänk om just jag kan bli älskad, ha en egen ängel som hämtar mig, håller om mig, tror på mig, låter mig sova under bomullslakan. Låt mig vakna med solen i mina ögon, låt mig höra fågelsång utanför, känna frid inombords och framför allt, låt mig bara få vara, den människa som jag vill vara då, nu och för alltid <3