Jag funderar som gårdstomten i Viktor Rydbergs dikt Tomten.

Jag tänker på alla människor man mött under årens lopp. Jag ser tillbaka på dessa män och kvinnor mitt i deras levnad. Fulla av entusiasm och levnadsmod. Vissa mycket empatiska; andra egoistiska och ibland onda. Men alla med kraft i vad de företagit sig.

Men nu är alla dessa borta. En del människor som varit mycket framträdande i det som de varit engagerade i, och de har sett ut att blomstra av hälsa och energi.

Så- helt plötsligt är de bara borta. Det gör mig undrande över vad som är meningen med livet. Men den bistra sanningen är att det inte finns någon egentlig mening med livet. Livets egen mening är att livet skall föras vidare genom reproduktion. Vi delar detta med alla växter och djur- allt levande.