Vissa dagar startar alldeles för tidigt

det är där i min futtighet som jag brakar ihop

Ensamheten plöjer djupt ner i centrala nervsystemet

där krälar den intravenöst utan mänskliga drag

Dubbelsidig smärta från två världar

den inre och yttre

Livsviljan har förlamats

Men jag är inte rädd för döden

Ensamhetens famntag är värre

den kommer att döda på ett mer utstuderat sätt