hon med linneduken sa
varför slår du så hårt med mjuka nävar
mor, mamma, ma

garn som sticker virar sig runt vristerna

han med jordig haka sa
vila i mossan och sänk dina axlar
far, pappa, pa

bark som skaver virar sig om handleder

mapa sa till ett barn
vi klarar oss nog, nog klarar vi oss, se

marken öppnar sig, vatten forsar in, se
en vän ur solen sjunger bakom busken
den brinner, den brinner
en vän ur solen sjunger bakom busken
glöm inte glöden i dina rötter, se

nej, viskar ett barn, ser bördor på krökta ryggar
barnet viskar jag vet, sotvän i sol, vem kan så glömma smärta?

nej, viskar ett barn, som känner,
rötterna som fötter snavat på
längs granskogen med stenflisor i mörkret
, och så träder ut i gläntan med gator
där hon bara ser trösklar