Jag var kär,
och jag hatade det.

Jag hatade varenda sekund.
jag ville aldrig känna så starka känslor.

Inte för någon...

Men du lärde mig saker.
Saker som jag aldrig tänkt på.
Saker som jag borde tänkt på.
Saker som jag aldrig kommer sluta att tänka på.

Din reflektion över världen kändes nära
Den kändes äkta...

Jag har aldrig försökt vara någon som jag inte är.
Men du fick mig att vilja försöka att vara den du tror jag skulle kunna vara.

En korrigering...
En uppdatering...
En uppgradering...

Det viktigaste av allt dock.
Det var att du fick mig att se saker som jag inte såg.
Du såg inte mig som rädd, ledsen eller osäker.
Du såg skönhet, mod och hopp i mig.

Dina ögon hade förmågan att se hur jag ville se ut i Photoshop...
Vart fan ska jag hitta den igen?