vi tog en båt den där dagen,
för vi ville hellre minnas en båt.
vi ville minnas museum
och sex på muséets gästtoalett
och glass i cafeterian
hellre än att minnas kvällen före.


nu stod jag på Skeppsholmen
såg ut mot Djurgården och färjorna
och tänkte på kvällen före
alltså en kväll för nästan ett år sen.
den har sjunkit till botten nu
och tog med sig allt vi ville minnas.


vi åt lunch en torsdag till slut,
och han tråkade ut mig med sitt prat.
min andedräkt stank borgarkuk
men han hade visst tappat luktsinnet.
jag hade tappat doftminnet,
och glömt att jag någonsin varit kär.


det är svårt att acceptera
att livet tar så lång tid att förstå.
kvällen före tog ut sin rätt
båten gjorde varken till eller från.
livet sjöng sin kakafoni
och var ändå så tråkigt att leva.