Han ensamtalar på den ödsliga våta motorvägen. En sprängd nebulosa ritar om hans inre i streck där kanterna pryds av glitter och centrum ett svart hål. Han ensamtalar med gräset i vågig vals: inga skepp på denna planet.


Han ensamtalar med sorgen vars spår ebbar ut. Han ensamtalar med gråten som glittrar längs kinderna: röd. Valvet av tussar täcker panorama i vy, i öst tonar dunklet i stripiga spår, väta fuktar asfalten; doften av sötma genomborrar hans sinnens fulla, trängda språk.


Gula lampor likt ögon närmar sig fort. En stångande tjur med en grill kåt som en maskin.