Dagen ilar iväg
som en irrande nyårsraket

I ett huj är det afternon
och lunchen har glömts bort

Den som vi förr kallade middag
med efterföljande halvtimmesvila

Numera äts det middag vid kvällsvardsdags
så där vid fem-sextiden
Förlåt; sjutton-artontiden, menar jag

Så sitter man där och kollar
på "På spåret" och blir varse
att en inte är särskilt berest

Och trötthet finns det ingen tid för