Idag skulle min farmor Maud ha fyllt 99 år. Bland hennes efterlämnade papper fanns nedanstående rader, som hon skrev den 24 februari 1932 när hon var 16 år. Visst kan man väll säga att tonårstidens förälskelser och våndor är sig lika genom tiderna...

Liten duva sök och finn
vägen bort till Nisse in
Hälsa honom varmt och ömt
Säg att jag ej honom glömt

Det är så länge sen sist
så jag tycker det börjar bli trist
När ska vi träffas härnäst
Det blir väl på någon fest

Lilla Nisse, vad det namnet klingar
och allt mörker på min levnadsväg förskingrar

O säg, tänker du på mig
som jag på dig
Ständigt jag drömmer
aldrig jag förglömmer
hur du mot mig log
när du uti famn mig tog
det var en vinterkväll
då månen lyste på himmelens päll

Om du kunde gissa vem jag är
skall jag säga dig det här:
Jag är en flicka med röda lockar
som titta långt efter röda tröjor
Jag bor på söder
där solen glöder
vid sjöns underbara strand
där det är förtjusande ibland

Jag ofta på dig tänker
när solen i väster sig sänker
men när den i öster går opp
då tänker jag ej mer på dig, då är det stopp
Du kanske har en bussigt tjej
som är mycket klämmigare än mig

Ja hoppas jag ej av med dig bliver
för att jag detta skriver
Du som jag är väl humoristisk
och tar livet ganska friskt

Nu har jag inte lust att skriva mer
Tusen hälsningar och många fler
från din evigt älskade...
på vilken du kan evigt lita