Det var en fröjd att se höstens håvor
i krukors rader på källarhyllor,
det tyckte särskilt tre glada pojkar
med kurragömma i sin håg
Så smala var de, att de med lätthet
gled genom, bakom och ned i krus

De välte intet, ty nog förstånd
hade de att inse vad vankades då
Men mången råtta ut ur sitt gömsle
de skrämde fram, och till stor förtret för
förrådens herrar

När bagargubben kom efter dem
var de kvicka nog att i stadens vindlar
bli ett med stenarna som de sprang på
De tjöt av spänning,
de njöt av äventyr

Om sedan bagaren eller någon
med vett och visdom dem ville randa,
det blev en undran helt utan svar
ty den berättelsen fann ej öron
och kanske bar den på hemligt skratt.



24/3 2011