Höj gumpen vit nu, rådjur,
må du springa bort
ditt hem skall svedjas
av naturen inom kort
allt visset kommer ätas upp av fienden
och kanske det som lever än
i gräset torrt

En mur av kvalfylld rodnad
räknar tusen steg
i övervuxen åker
som i synlig teg
och larven gömmer
fåfängt sig i murken stam
i ögonblicket efter
vet han dödens väg

När timmar gått är jorden
svart och full av os
i sista stund en tupp har
vaknat, flytt sin kos
och lämnat bortom röken
tung i kropp och sans
ett band av tysta fränder
dem han slumrat hos

Dock slockna skall väl elden
efter viljors kamp
om tvenne vintrar höras
åter fötters tramp
då skall vi göra
stigar i den unga slyn
och finna gruvlig rikedom
av bär och svamp.



30/9 1999