Ditt liv rinner genom min hand som lös sand.
Jag vill gärna ger dig en stadig kram.
Men turs inte.
För att din kropp känns annorlunda och svag, bara ofattbar.

Du kämpar, kämpar och kämpar som en oslagbart kämpare
men glider långsamt bort.

Din ansikte, som är tårögda,
Fick jag ser, din rädsla.
Du glider vidare bort till det okända,
så ofattbar det är.

Att säga farwel låter ganska hård.
Men som specialisten sa,
Du har bara 3 månader kvar.
Även om jag tycker att det är otroligt svårt

Det är fortfarande ofattbar, känns nu så att cancer bara tar.