skriker högst på natten, skriker att alla ska titta, skriker på lyssnande tidningsrubriker, jag kan gå på vatten.

skriker på alla tomma nattkvarter, skriver ner saker jag inte ser

ring mig på natten.

jag går bakom som en felspelad poplåt

där tempot går upp i rasande takt som att vakna med ett ryck innan man träffar mark

som en rolig anekdot, en klagolåt.
och jag står vid nyhetsbyrån helt genomvåt av tårar av gråt

jag har någon i ögat som är svår att förklara, som när det var problem med sara.
som när jag insåg att du inte vill förstå, för att du inte ens vill stå.

du står inte för någonting, du lägger dig på marken.

du har stannat nu, du ligger alldeles still i vasaparken.