Det är så kallt, mina fötter är isklumpar men en blick från dig och jag brinner upp, brinner brinner brinner tills det bara är glödande aska kvar
Din hand på min kind, min höft, min nacke. Läppar som kysser, som viskar.
Ögon. Dina ögon.

Du säger att du är lyckligt lottad och jag tänker, men säger inte, att du har fel, att det är jag som är det. Tacksamhet är överskattat men jag är så tacksam för dig, för alla omständigheter som ledde dig till mig. Jag vet att människor växer upp, växer ifrån, växer iväg och att tiden kanske kommer slita dig ifrån mig. Jag vet det, så jag suger åt mig alla känslor alla intryck varje moment jag är i din närhet. Om vår relation reduceras till minnen ska jag se till att det är mina bästa minnen.

Jag älskar dig är inte tillräckligt på något språk för att beskriva din betydelse. Du är inte luften, solen, vattnet, du är musik och böcker, du är känslan vid en soluppgång om sommaren, du är världens åttonde underverk, du är min min min min min och jag är din.
Du är min lycka personifierad.