Vi anade fiendens andedräkt,
något varnade i vinden
När morgonen kom
skulle vi passera en flod
och vi fruktade manspillan, blod

Furiren satt mitt emot
fylld av oro, men det var han alltid
Vi borde gå över den nu, tänkte jag
I mörkret, i mörkret
Varför tvekade han?

Han tänkte igen på Den röda draken
Hur vi dödade henne en afton
hur hon låg sprattlande framför oss
medan blodet och livet rann ut
Sluta älta, sade jag skarpt

Hon var uttjänt, och hon var en mula
Men du talar som hon var en kvinna
I krig får man döda
vem av dem man vill
Får man även döda sig själv, sade han.



29/7 2013