Tänk om frihetens sinne
sorterade rätt
utan förödande minne
ifrån gamla skelett
så pressad igen
utan hand att hålla i
som förlamad frenesi
som nåt jag aldrig ville bli

I blick mot horisonten
syns framtiden skev
idioten gick i fronten
du ser så fel allt blev
så pressad igen
som när kärlek sätts på prov
som ett skede för sitt skov
som ett ostillat behov

Flykten är makaber
så trött och naiv
det föder sina aber
när man fuskar med liv
så pressad igen
som när domedagen gryr
som när alla andra flyr
som en väntande tortyr

Snaran lagd kring strupen
all ångest kväver luft
nykter och försupen
allt kräver sitt förnuft
så pressad igen
som av dryck man inte tål
i en flaska utan hål
i ändlös doft alkohol

Lyssna till min stämma
hör du ordets eksem
det är nog mitt dilemma
att va född till problem
så pressad igen
mot en ointaglig tron
som en obemästrad ton
som en svår operation

En oantastlig yta
allt av tillvänja och sed
om livet ska förflyta
då dränktes jag ned
så pressad igen
som en vind piskar sin våg
som kortegen av sitt tåg
av nåt som vittnet faktiskt såg

En kråka i kolumnen
ingen begåvning precis
i dom finstilta rummen
inte värd nån notis
så pressad igen
som av oläglig invit
som av tvångsmässig aptit
till nåt som aldrig hörde hit

Trots beskan i min utsikt
känns smaken egal
kontrollenheten utgick
från en krokig linjal
så pressad igen
helt utan lust att stå emot
som när man överskritt sin kvot
som en kvoterad idiot