Som om ingen vore
närvarande
– ingen, är det jag –
ohöljda
förorenade av
sina egna personer
förnekar de sina hjärtan
sin barndom, sin
kärlek, allt av dem de fått

Ingen
– är det jag –
är måhända en
någon
som inte skall finnas till
Kan de se sina
ansikten, ändå kalla
sig för gudar, kan
de alls
se någonting

Dem som jag inte
vill kännas vid, men som
angår mig för alltid
Förbannelsen består i
att vi har druckit
samma mjölk.



7/2 1998