Det sista jag såg var elden
Mina flämtande andetag hade jag hört
sedan morgonen
Jag frös, ändå svettades jag
Läktaren var full av folk
golvet inunder likaså
Där var så trångt att man snubblade på varandra
Det luktade rök
renande, doftande rök

Någon tvättade mitt ansikte
Men det gjorde ingen skillnad,
hela min kropp var liksom äten
kunde aldrig bli frisk igen
och jag tänkte, nu svartnar blodet,
mina lungor blir stilla som sten,
mina händer stelnar för alltid
Ändå hände intet av detta
och händerna skakade snarare

Jag lyfte min blick en sista gång,
det var tyst där uppe på läktaren,
folk stod och trängdes vid räcket,
tittade medlidande ned
Ljuset på långbordet flämtade
Det sista jag såg var elden
men det var någon annans liv.



23/2 2013