Han skulle förfölja mig
så länge jag levde
En gång hade han varit fri
Under cedrar och olivträd
hade han gått och trampat

De suktade efter hans styrka
de där människorna
som så sällan blev gamla
och därför levde ett
tygellöst liv

De härmade hans rörelser
Med masker gjorde de hans blick

Men de fångade den aldrig
och de skrämde måhända ingen

Jag harmades över dem
jag som var ingen
som inte förstod deras språk
och knappt heller deras begär

Men han, den starke, som
en gång hade varit fri
som skulle förfölja mig
så länge jag levde

Honom kunde jag förstå.



27/11 2011