En ensam oljelampa brann
jag bar en nyckel i min hand
var tvekande och ändå
mer än mången i min vilja stark

När mörkret fallit gick jag in
av längtan att få veta mer
om makarna som styrde alltet,
for till himlen, ned i marken

endast inom synhåll för sin
tjänare, som var betrodd
han som jag ofta kunde se
på avstånd. Han var ung och skön

Nu var han inte längre där
och inte heller de som styrde
Kanske var de under jorden
eller mitt i himlens hav.

Jag stannade till gryningen
då tjänaren kom in med mat
Han såg mig hel, men inte
all min häpnad när han böjde knä.



20/1 2013