Den var rosa, elegant
liksom gjord för att bli evig
Jag sade till den Du är den orsak
som ger människoanden mening
Vilka skulle annars njuta
vilkas ögon skulle ge dig djup

Och jag sträckte min arm mot blomman
kände barken, de spirande löven
fann behag i den klarblåa himlen
Vilken dag, tänkte jag,
vilken värme

Andra skulle begrunda mitt möte
och det rosa bli rumsrent helt plötsligt
Det var galet, roligt, pikant
Bland de upplösta formerna
en blomma
att alla älskade den.



23/3 2014