Tröjan bara ligger där, i hörnet av min säng.
Den luktar forfarande som du, den luktar forfarande som första gången jag träffade dig, som första gången vi kysstes.
Det ekar tomt i mitt hjärta, nått saknas, nått som egentligen borde vara där finns inte kvar.

Att jag med egen vilja gav upp det vi en gång hade?
Att jag för en annans människas lycka gav upp det vi hade för att jag inte var din först?
För att du var någon annans först som råkade vara min bästavän, och hur jag hela mitt liv kommer ångra hur jag inte tog dig först, hur vi inte träffades först och hur jag inte insåg hur vacker du var försen det var försent.

Ja jag kommer nog aldrig komma över det.

För du är, var skrattet på mina läppar och din parfym finns forfarande på tröjan jag aldrig tvättar och vi finns fortfarande bilderna jag aldrig raderar.
Minnena som aldrig försvinner.