I skuggan av välvuxna rankor
stod mannen i kaftanen och blickade
på druvor och vidsträckthet
Han kunde ha varit lycklig

Det goda växte i rader
i väntan på mognad
Men var fanns de händer som
skulle skörda

När han tänkte på det
sjönk han ihop
svedd, men inte av solen
bara av livet med dess bördor

ensam på gården som han
trodde att han var
och ville inte vakna
inte röra sig mer

Vem, vem skulle skörda hans druvor,
kanske fåglarna eller gräshopporna?
Vem skulle finna honom
Han ville inte bli funnen.



8/5 2011