Det var en sommarnatt i Augusti.Vi hade gjort nattbönen och stod utanför Mosken och småpratade.Du måste ha balans mellan fruktan och hopp ,som en fågel sa den unga imamen Jag såg upp mot himlen och letade efter karlavagnen, den stjärnbild jag förknippade med norden och mitt hemland. Den hade följt mig genom livet och denna sommaren hade jag på något sätt kapitulerat inför mitt öde och karlavagnen ingår tydligen i det.

Sommaren hade varit fylld med märkliga händelser och sammanträffande.Slumpen skulle väl min far säga men jag trodde inte längre på slumpmässiga sammanträffande De var allt fär många och allt för återkommande.Som när jag en natt letade efter den plats där jag ung och odödlig krockade med en stulen bilL längs vägen mötte jag djävulen och när jag efter någon timme konstaterat att det var meningslöst att försöka minnas vad som hänt så stannade jag bilen och klev ut.Det första jag fick syn på var karlavagnen.Kanske var det den natten jag slutligen gav upp.

Eller när jag på våren hyrt en stuga i småland och klev ut genom dörren för att ta en cigarett innan det var dags att sova .När jag satt mig på trappan ser jag upp mot natthimlen.Mitt framför ögonen lyser karlavagnen.Ett av mina få barndomsminnen är att jag och en vän och jag ligger i snön och ser upp mot stjärnorna och redan då letade jag tydligen efter denna stjärnbild.Detta var nog innan de satte mig i skolan och sa;min lilla vän det är nog något fel på ditt förstånd.

Men många år hade förflutit sedan dess och nu stod jag tillsammans med människor som liksom jag tror att Gud inte människan skriver våra öden

Plöstligt som från ingenstans kommer en grupp barn,de kommer fram till oss och frågar vad vi gör.Vi har gjort nattbön och nu är vi på väg hem svarar vi De sätter sig på gatan och när jag frågar varifrån de kommer pekar de och säger :från havet.Ber ni där inne frågar en av dem.Ja det är en Moske.Det ser inte ut som en Moske ,imamen skarattar och säger ; hur tror ni att en Moske ser ut då? Ja med torn och så.

De är fyra stycken ,kanske fem ,blonda och blåögda.och jag börjar fundera på om mina lärare ändå hade rätt.Några barn som liksom bara kliver upp från havet mitt i natten och börjar ställa frågor om Gud Jag vet inte men bestämmer mig för att detta är nog något jag behåller för mig själv kanske är det inte en historia man berättar för en överläkare i vit rock och med receptblocket liggande bredvid sig