Så vacker den var
den rödbruna randen
Hennes händer vågade
följa och röra den
Den var utan slut
just som leken och drömmen

Varje gång jag passerade
såg jag den lilla
Hon var som sin kruka
beständig och evig

När skall hon bestämma sig?
tänkte jag ofta
En dag hade hon gjort det,
hennes kruka var sönder
knuffad med ursinne
ned från sitt podium

Randen var bruten
och flickan en kvinna.



16/6 2012