Jag reser dit

där ingen närmar sig hastigt

där ingen tar mina händer

och smeker dem ömt

Där aldrig någon får finnas

med sin tro vid min sida

fördold i sin skymning

i strandkantens famn

Jag reser mig dit

där bara minnena känns

där ingen öppnar sin dörr

där aldrig jorden blir sådd

Där finner jag en plats

för min vandring och min strävan

ett fragment utav tiden

som vill stanna hos mig

Där lägger jag mitt hopp

över det solblekta sinnet

och flyttar min sluttning

till en kust i Bretagne

Där ser jag min älskade

dansa i lusten

teckna min saknad

i strömmarnas glans

Jag vill i din kärlek

förlägga mitt hjärta

bestifta den sanning

som ingen tagit till sin.