Varje gång barnen tystnar
hör jag stormen inifrån
där jag skriker att det bränns
fast det egentligen är svidande kallt
Fast mest är det nog bara en dånande vind
som för mig längre och längre bort från mig själv
Där jag inte kan höra hon som nynnar franska sånger,
hon som leder mig rätt