Avpolletterade

bar de på sina väskor
ut ur det mörka
instängda rummet.

Genom dörrens springor
sippprade ljus,

tveksamt tog de stegen
som bar på längtan
efter frihet.

Det skarpa solljuset
kisade deras ögon.

Med grumlad blick
sökte de ögonkontakt.

Alla möten.

Problemen och skillnaderna
låg bakom,

allt varande blev till nu
i ett enda ögonblick.

Med upphöjda huvuden och sträckta
halsar öppnades deras munnar.

Orden strömmade ut i en kraftig fors,
flöt iväg och försvann i brusande virvlar.

Dörren slog igen bakom.

I återvändsgränden stelnade
deras rörelser.

Det vida vackra landskapet,

solnedgången framför.

I återvändsgränden omslöts de
av mörker.

Deras fötter slutade trampa.

Tystnaden bredde ut sina vingar
över kroppars andning,

en fågels kvittrande i de
sista strimmorna av ljus.

Solnedgången nu ett minne
nedpackad
i väskor.

En återvändsgränd.