Så sött smakar din saliv

att alls inte slår

beska skott sina droppar

under svällande slöja

Sällan toppas min tunga

av syrlighetens ironi

du stillar roten till

det onda döljer sin lega

Instinkten viker sig

aldrig dricker jag mig

otörstig från källan

aldrig suger sinnet

sig mätt av din mjukhet

Men ack – så underbart att få

frossa mig förvägen

ur din skål av ljumma bär

att äntligen få återhämta

det liv mina fantasier styr.